Åsså va jag tillbaka igen. Madde, Simons tjej är här i helgen och det är mysigt för dom bakar och lagar mat. Kul! Annars är det inget nytt under solen. Man sover, stiger upp och går på träningen, kommer hem, tittar på en film, går och lägger sig och snart är det en ny dag igen.

Man frågar sig många gånger vad är det jag verkligen vill med livet. Just nu är jag sjukskriven för min mentala ohälsa. För en tid sedan satt jag med min behandlande läkare, psykolog, handläggare på försäkringskassan och jag fick frågan om sjuk ersättning, dvs sjukpension. Och då var jag emot det och svarade absolut nej. Men nu så har jag mer och mer tänkt på frågan. Tänk att kunna vara ledig hela tiden och åka hälsa på alla vänner och sina barn. Det vore väl toppen! Men kanske trist i längden oxå. Det man känner är att tiden rinner iväg och alla "Det var längesedan, nu måste vi träffas" faller som döda löv till marken. Det blir inte av.

Den senaste tiden har det varit många begravningar. Det gör att man stämmmer till eftertanke. Nu senast var det barnens morfar som gick ur tiden. Jag bara önskade att man hade träffats vid fler tillfällen.

Jag bär på en längtan. Det är att varje dag ta tid till bön varje dag och sedan gå ut och möta människor som Herren sänder i min väg. Jag vet av erfarenhet att det fungerar. Och det är ett spännande äventyr.

Det var allt för den här gången. Bless you all!

  Igår var det en stund av ljus och värme som går rakt in i hjärtat. Jag var hos min dotter och mina barnbarn Filippa och Ludwig. Först gick vi och handlade på Hemköp ingredienser till hälsovåfflor. Smaskens med Kesella vanilj till.

Sedan gick vi till Arken och fikade innan vi gick till Filippas dagis för att hämta henne. På fiket så träffade vi ett par gamla bekanta, Harriet och Christer Boij. Jättekul efter alla dessa år. Det var så länge sedan men minnena lever kvar som vi aldrig kommer att glömma. Vi har en speciell resa mellan Gotland och fastlandet som sitter på hornhinnan. Hela resan var ett äventyr med spysjuka och utedass, sjösjuka som jag aldrig har upplevt innan eller efter.

Vi bytte nummer och sa att vi skulle höras av igen. Det var väldigt kul.

Men så gick tiden och det var dags att hämta Filippa på dagiset Blomsterängen. Jättekul att se Filippa igen. Hon är så mysig på alla sätt. Och Ludwig växer så det knakar. Han hasar sig fram och ställer sig upp. Det tar inte lång tid förrän han snart går. Fredrik kom hem och vi käkade pizza från Chaplin. Det är aldrig fel. Jag ser fram emot tills vi ses igen. En riktigt välsignad dag. Det är en stor rikedom som man har och som man är tacksam för.

Det var allt för denna gången. Ha de bäst alla!

Åhh vad retligt...jag hade skrivit en massa i bloggen och så gick jag ur utan att spara. Grr ...med det jag hade skrivit var att jag träffade Paulina igår när jag körde ner hennes cykel till Gislaved. Den var köpt i Karlshamn och mellanlandade i Växjö. Och eftersom jag har krok på min bil så fick jag till uppgift att köra den till Odengatan 25 E där hon bor. Kul att träffa Paulina igen. Det blir så sällan eftersom hon bor 11 mil från mig. Tobias och Johannes träffar man mycket oftare eftersom dom bor här.

Likadant är det med Sofie. Det blir heller inte så ofta man träffa henne eftersom hon bor nästan 7 mil härifrån. Man saknar dom så.

Och så hälsade vi på farmor och farfar naturligtvis när vi ändå var i Gislaved. Kul och mysigt tycker jag.

En liten kul grej hände för ett par dagar sedan när kung Carl XVI Gustaf var och hälsade på i Växjö. Taxi står och väntar på anländande plan och så nära kungen har jag aldrig varit. Bara ett par meter ifrån honom. Naturligtvis hade han en stab runt omkring honom som visade honom till rätta och lotsade honom till rätt bil.

Kl. är 6.28 och jag ska strax till jobbet. Vi hörs en annan dag.

Jag älskar musik och lyssnar varje dag på musik från min mp3. Och mina år som altviolinist i olika konstalltioner har gett mig en bred erfarenhet.

En observation som Mia och jag gjorde när vi tittade på en gammal journafilm var att musiken som spelades och som man sjöng var att den gick dubbelt så långsamt som idag. Musiken liksom släpar sig fram och låter i och för sig väldigt pampigt. Men det är som man har halverat notvärdena. Man får känslan av att musiken speglar tempot i samhället. I vår snabba digitaliserade värld så har man skruvat upp tempot på den klassiska musiken också.

Men visst finns det undantag från förr om man lyssnar på stycken som är skrivna av Franz Liszt, Niccolò Paganini med flera så har dom ett tempo som går i 120 km/h. Men det är kompositörer som levde mellan 1700-1800. Och musiken var kanske präglad av sin samtid. Nu var Liszt pianovirotous och Paganini violinvirotous som sprängde alla gränser för vad tempo var. Dom var genier som gick sina egna vägar. Det sägs att det tog den klassiska världen 100 år att spela Paganinis stycken eftersom hans stycken var präglade av svåra och helt nya typer av pizzicato, ackord- och flageolettspel.

Nu kom min älskade hem. Hon har jobbat denna helg. Så nu ska vi byta bilar med Tobias och Johannes som har morfars bil.

Det var allt för idag.