De senaste dagarna har min sjukdom varit påtaglig. Jag har bara sovit mig igenom dagarna. Jag ville bara försvinna och slippa känna några som helst krav. Men nu måste det vända och jag komma igen. Det är precis som jag inte har någon fighting spirit. Den är puts borta.

Jag måste hämta kameran hos min kära son Tobias så att jag kan sätta in lite kort. Jag känner att bloggandet blir lite tråkigt annars för den som ska läsa.

Idag har vi slängt ut julen. Det gick på 5 röda minuter. Skönt att man kan göra det så fort när man hjälps åt. Det blev genast lite mer space i lägenheten. Men ett år går fort och snart ska julsakerna fram igen.

Ha de bäst alla!

Idag var det träning igen efter 2 veckors uppehåll. Jag trodde att jag var född utan muskler. Hur kan man tappa så mycket styrka på 14 dagar? Det var nästan som att börja om igen. Men när man väl var färdig med träningen så kändes det så skönt. Och sen var jag vrål hungrig när jag kom hem. En pizza, två bitar fläskpannkaka, kaffe med banankaka har det gått åt innan min hunger var stillad. Nu sitter jag här vid datorn och bloggar och kommer inte  på mer att skriva om. Vi hörs en annan gång. Take care!

En vanlig dag som denna gör man ingenting...jag är fortfarande sjukskriven. En av mina chefer undrade hur jag får dagarna att gå. Men på något sätt går dom iaf. I onsadgs var det avslutning på Filippas dagis. Kul! Dom är helt underbara barnen. Och Filippa var så duktig i sin tomtedräkt. Sen är det alltid trevligt att träffa alla vänner och övriga familjen. Jag ska se om jag får in en bild på Filippa.  

Man blir varm i hela kroppen när man ser Ludwig och Filippa. Dom är så mysiga. Härligt! Och naturligtvis Sofie och Fredrik, fantastiska föräldrar, bättre föräldrar finns inte. Det var allt för idag!

Igår så hade jag rivit ut allt ur badrummet för att nu ska det städas. Badrummet blir lätt dammigt och skitigt utav någon konstig anledning. Jag skruvade väck hyllorna och sedan skurade jag med klorin (mmm :-) hela badrummet. Sedan så torkade jag väggarna med Ajax. Och sedan så skurade jag golvet med klorin och Mia sköljde av golvet med duschslangen. Så nu kan man äta middag på golvet i badrummet :-)

Sedan såg vi att garderobsdörrana var fulla med slipdamm som har kommit på dörrarna när dom renorverade lägenheten. Man ser det bara i ljuset från sidan. Då var det hett vatten och Ajax som gällde så nu är dom rena och fina oxå.

Man känner en härlig tillfredställelse när det är städat och rent. Det var allt för denna gång. Eller egentligen inte. Jag sitter och väntar på att min yngsta dotter ska ringa snart. Jag vet att hon jobbar och att hon är jätteduktig med det. Jag pratade med hennes mamma och hon berättade att hon hade hoppat över festen kvällen innan för att hon skulle jobba. Jag skulle behöva prata med henne om hennnes julklapp. Jag vill gärna ha det överstökat så fort som möjligt. Det finns inget värre än när man ska springa i affärer och leta efter något som personen i fråga ändå kanske inte vill ha. Det var allt för denna gång. Ha de bäst!

Jag är fortfarande sjukskriven. Och har varit det sedan 27 oktober.
Nu går jag till beroendeenheten och ska dit nästa gång den 1 december så får vi
se vad dom ska hitta på den gången. Jag känner på mig att det inte blir lätt
att bli av med bensodiazepiner
enligt en enig läkarkår. Iställer för Xanor som är ett benzo preparat sätter
man in stesolid som man sedan trappar ut så sakteligen.

Under
tiden som jag går på beroendeheten så går jag också till en psykolog vilket
känns skönt eftersom han är jättebra. Hoppas jag får behålla honom.

Imorgon
ska jag till mina underbara barnbarn och barn. Även om Sofie är 25 år så kommer
hon att bli ett barn. Förhoppningsvis så blir det även bak av lussebullar.
Gott! Ha de gott alla!

Idag var jag på besök hos min psykolog Roger Karlsson vilket är väldigt bra. Han lyssnar och förstår. Tyvärr så är han inte någon läkare så han sjukskriva mig eller förnya/ändra min recept.

Det blev helt fel förra gången jag var hos läkaren ang. sjukskrivningen. Jag ville vara helt sjukskriven men blev det bara till hälften. Och ang. medecinerna så körde hon sitt eget race där oxå. Tog bort 4 av min mediciner som jag behöver så väl. Hon hade sin uppfattning klar innan jag han säga något. Och när jag väl sa något så lyssnade hon inte. Trött jag blir på läkare som tror ha sig rätt hela tiden. Den som vet bäst hur jag har det i mina skor är jag.

Läkare som inte har haft ångest ska inte utala sig. Dom vet inte hur det är att ha depression och ångest.

Ja ja...imorgon ska vi göra ett nytt försök med att skriva ett nytt sjukintyg och justera medicinerna. Hoppas att det går bättre då.

Ha de bäst alla!

Åsså va jag tillbaka igen. Madde, Simons tjej är här i helgen och det är mysigt för dom bakar och lagar mat. Kul! Annars är det inget nytt under solen. Man sover, stiger upp och går på träningen, kommer hem, tittar på en film, går och lägger sig och snart är det en ny dag igen.

Man frågar sig många gånger vad är det jag verkligen vill med livet. Just nu är jag sjukskriven för min mentala ohälsa. För en tid sedan satt jag med min behandlande läkare, psykolog, handläggare på försäkringskassan och jag fick frågan om sjuk ersättning, dvs sjukpension. Och då var jag emot det och svarade absolut nej. Men nu så har jag mer och mer tänkt på frågan. Tänk att kunna vara ledig hela tiden och åka hälsa på alla vänner och sina barn. Det vore väl toppen! Men kanske trist i längden oxå. Det man känner är att tiden rinner iväg och alla "Det var längesedan, nu måste vi träffas" faller som döda löv till marken. Det blir inte av.

Den senaste tiden har det varit många begravningar. Det gör att man stämmmer till eftertanke. Nu senast var det barnens morfar som gick ur tiden. Jag bara önskade att man hade träffats vid fler tillfällen.

Jag bär på en längtan. Det är att varje dag ta tid till bön varje dag och sedan gå ut och möta människor som Herren sänder i min väg. Jag vet av erfarenhet att det fungerar. Och det är ett spännande äventyr.

Det var allt för den här gången. Bless you all!

  Igår var det en stund av ljus och värme som går rakt in i hjärtat. Jag var hos min dotter och mina barnbarn Filippa och Ludwig. Först gick vi och handlade på Hemköp ingredienser till hälsovåfflor. Smaskens med Kesella vanilj till.

Sedan gick vi till Arken och fikade innan vi gick till Filippas dagis för att hämta henne. På fiket så träffade vi ett par gamla bekanta, Harriet och Christer Boij. Jättekul efter alla dessa år. Det var så länge sedan men minnena lever kvar som vi aldrig kommer att glömma. Vi har en speciell resa mellan Gotland och fastlandet som sitter på hornhinnan. Hela resan var ett äventyr med spysjuka och utedass, sjösjuka som jag aldrig har upplevt innan eller efter.

Vi bytte nummer och sa att vi skulle höras av igen. Det var väldigt kul.

Men så gick tiden och det var dags att hämta Filippa på dagiset Blomsterängen. Jättekul att se Filippa igen. Hon är så mysig på alla sätt. Och Ludwig växer så det knakar. Han hasar sig fram och ställer sig upp. Det tar inte lång tid förrän han snart går. Fredrik kom hem och vi käkade pizza från Chaplin. Det är aldrig fel. Jag ser fram emot tills vi ses igen. En riktigt välsignad dag. Det är en stor rikedom som man har och som man är tacksam för.

Det var allt för denna gången. Ha de bäst alla!