Senaste inläggen

Av Stefan Ankarbranth - 11 oktober 2011 06:10

Åhh vad retligt...jag hade skrivit en massa i bloggen och så gick jag ur utan att spara. Grr ...med det jag hade skrivit var att jag träffade Paulina igår när jag körde ner hennes cykel till Gislaved. Den var köpt i Karlshamn och mellanlandade i Växjö. Och eftersom jag har krok på min bil så fick jag till uppgift att köra den till Odengatan 25 E där hon bor. Kul att träffa Paulina igen. Det blir så sällan eftersom hon bor 11 mil från mig. Tobias och Johannes träffar man mycket oftare eftersom dom bor här.

Likadant är det med Sofie. Det blir heller inte så ofta man träffa henne eftersom hon bor nästan 7 mil härifrån. Man saknar dom så.

Och så hälsade vi på farmor och farfar naturligtvis när vi ändå var i Gislaved. Kul och mysigt tycker jag.

En liten kul grej hände för ett par dagar sedan när kung Carl XVI Gustaf var och hälsade på i Växjö. Taxi står och väntar på anländande plan och så nära kungen har jag aldrig varit. Bara ett par meter ifrån honom. Naturligtvis hade han en stab runt omkring honom som visade honom till rätta och lotsade honom till rätt bil.

Kl. är 6.28 och jag ska strax till jobbet. Vi hörs en annan dag.


Av Stefan Ankarbranth - 9 oktober 2011 15:36

Jag älskar musik och lyssnar varje dag på musik från min mp3. Och mina år som altviolinist i olika konstalltioner har gett mig en bred erfarenhet.

En observation som Mia och jag gjorde när vi tittade på en gammal journafilm var att musiken som spelades och som man sjöng var att den gick dubbelt så långsamt som idag. Musiken liksom släpar sig fram och låter i och för sig väldigt pampigt. Men det är som man har halverat notvärdena. Man får känslan av att musiken speglar tempot i samhället. I vår snabba digitaliserade värld så har man skruvat upp tempot på den klassiska musiken också.

Men visst finns det undantag från förr om man lyssnar på stycken som är skrivna av Franz Liszt, Niccolò Paganini med flera så har dom ett tempo som går i 120 km/h. Men det är kompositörer som levde mellan 1700-1800. Och musiken var kanske präglad av sin samtid. Nu var Liszt pianovirotous och Paganini violinvirotous som sprängde alla gränser för vad tempo var. Dom var genier som gick sina egna vägar. Det sägs att det tog den klassiska världen 100 år att spela Paganinis stycken eftersom hans stycken var präglade av svåra och helt nya typer av pizzicato, ackord- och flageolettspel.

Nu kom min älskade hem. Hon har jobbat denna helg. Så nu ska vi byta bilar med Tobias och Johannes som har morfars bil.

Det var allt för idag.

Av Stefan Ankarbranth - 13 juli 2010 17:17

"What a day" utbrister Musse Pigg när han fäller upp bakgrunden och Kalle och Långben ska dra vidare på sin husvagnssemester. Och detsamma vill jag säga, "What a day"! Här sitter jag på ett bibliotek i Landvetter när jag egentligen ska sitta och fika med Madde (Simons tjej) och hennes mamma. Men något är fel. Och det värsta är att jag inte vet vad. Jag orkar med människor till en viss gräns, sen är det stopp. Det blir inte bättre av att köra i Sveriges, trafikmässigt sett, mest oplanerade stad, Göteborg. Dom som sitter på tekniska kontoret måste ha varit höga som hus ,där hashdimman ligger tät, och gapflabbat när dom planerade den stan. Mina barn byggde städer med Lego bättre än stolpskotten i den kommunen.

Jag älskar Göteborg annars. Människorna, Liseberg, Scandinavium, Avenyn, Nordstan med Femman huset, Konserhuset. Göteborg är som en liten storstad.

Imorgon är en annan dag. Hoppas den blir bättre. För den här dagen skulle vara bra. Men den blev "a pain in the ass". /Cu

Av Stefan Ankarbranth - 5 juli 2010 19:07

Det börjar med att jag backar på en annan bil på parkeringen som samtidigt är i rörelse och ska backa ut ut sin parkeringsficka, när jag ska till flyget. Killen kunde knappt någon svenska men det gick lungt till. Vi bytte regnummer och namn. Första uppdraget var en väska till en ort utanför Växjö. Kunden kunde ingen svenska, bara tyska. Språkförbistringen gjorde att det blev ofullständiga adressuppgifter. Jag fick åka till orten och fråga invånarna som inte hade hört talas om adressen. Ännu fler frågetecken. Till sist så frågade jag en postkille och efter en stunds konferans så räknade vi ut var kunden bodde. Att det var 30 grader varmt gjorde inte saken bättre men det gick bra till slut.

Sedan så när jag skulle tanka  och betala så var det som vanligt fullt med folk på macken och personalen var upprörda över en person som gick bakom kassan. Killen hade redan gått ut men jag frågade personalen om inte någon hade tagit regnumret. Då gick en av personalen ut och in kom en kille som började gapa och skrika och hota tjejen bakom disken. Alla stod som förstenade. Men, inte för att slå mig på bröstet, jag skrek tillbaka om han hotade tjejen. Killen blev naturligtvis vansinnig och började gå på mig. Två äldre herrar gick emellan oss. Sedan blev det lugnare men personalen var uppskakad. Jag lämnade mina uppgifter ifall det skulle bli en polisutredning.

Sedan fick jag en kram av tjejen som blev hotad och hon sa att det jag gjorde skulle ingen annan våga.

Kul när man får uppskattning :-). Hoppas att resten av dagen blir lugn. Men man vet aldrig.

Jag är lite nervös för att konsultläkaren på Trafikverket ska ge ett negativt utlåtande ang. min läkarundersökning. Det kommer att avgöras i augusti om jag får taxiförarlegitimationen eller inte.

Men vi får hoppas på det bästa!

Av Stefan Ankarbranth - 11 april 2010 23:38

Det är två år sedan jag bloggade och tiden har bara sprungit iväg. Sitter på ett vandrahem i Tibro och ska snar lägga mig. Måste upp imorgon kl. 05.30 för att sedan göra mig färdig för skolan som börjar kl. 8.

Håller på att ta en taxi utbildning med färdtjänst. Det går trögt med lagstiftning och kartläsning och uppkörning oxå för den delen. Det känns som man aldrig kommer att bli färdig. Det finns liksom ingen ände på det hela. Man läser och läser och skriver och skriver, gör fallstudie efter fallstudie men någonstans måste det ju ta slut.

Klockan är sen och jag måste få några timmars sömn. Ha en bra dag!

Av Stefan Ankarbranth - 1 april 2008 22:17

Osså var den här igen... min födelsedag...hahaha...lika kul varenda gång...men som väl är så är jag inte ensam. Mina barn som är helt underbara ringde och grattade mig...och så mina föräldrar och kompisar och släkt som mailade...kul att dom kommer ihåg...men det är kanske just för att det är 1:a april. Fick en båtmotor som går på el av min sambo...härligt...så nu blir det att fiska till våren och sommaren och hösten. Skönt med el...inget utsläpp så att man behöver känna sig som en miljöbov. Nu ska jag nana kudden. Cu!

Av Stefan Ankarbranth - 19 mars 2008 17:19

Kul med svärmor...det blir en trevlig stämmning...nu ska vi snart äta och det blir mandelbakad laxfilé...luktar gott...See you soon!

Av Stefan Ankarbranth - 18 mars 2008 21:11

Den 12 mars 19.44 så hände det...och det är fantastiskt...mitt första barnbarn...det är helt otroligt...en ängel...som ska heta Filippa...2 895 gram och 49 cm...man känner sig så liten inför något så här stort...vad ska man säga...man kan bara instämma i Idol-Kirstens Halleluja känsla som finns i hela kroppen...men nu ska vi hämta svärmor på stationen här i Växjö...kul...hon ska vara här med Simon som är min flickväns son...Mia och jag ska på en retreat på Wettershus..och det ska bli så skönt...jag kan verkligen rekommendera denna oas...att gå till reträtt och finna ro för sin själ...något som är en bristvara i dag...Ha de bäst!

Presentation


Stefan heter jag och är pappa till mina fyra underbara barn och två barnbarn. Dom är en gåva. Och en annan gåva är min fru, Mia.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards