Åsså va jag tillbaka igen. Madde, Simons tjej är här i helgen och det är mysigt för dom bakar och lagar mat. Kul! Annars är det inget nytt under solen. Man sover, stiger upp och går på träningen, kommer hem, tittar på en film, går och lägger sig och snart är det en ny dag igen.

Man frågar sig många gånger vad är det jag verkligen vill med livet. Just nu är jag sjukskriven för min mentala ohälsa. För en tid sedan satt jag med min behandlande läkare, psykolog, handläggare på försäkringskassan och jag fick frågan om sjuk ersättning, dvs sjukpension. Och då var jag emot det och svarade absolut nej. Men nu så har jag mer och mer tänkt på frågan. Tänk att kunna vara ledig hela tiden och åka hälsa på alla vänner och sina barn. Det vore väl toppen! Men kanske trist i längden oxå. Det man känner är att tiden rinner iväg och alla "Det var längesedan, nu måste vi träffas" faller som döda löv till marken. Det blir inte av.

Den senaste tiden har det varit många begravningar. Det gör att man stämmmer till eftertanke. Nu senast var det barnens morfar som gick ur tiden. Jag bara önskade att man hade träffats vid fler tillfällen.

Jag bär på en längtan. Det är att varje dag ta tid till bön varje dag och sedan gå ut och möta människor som Herren sänder i min väg. Jag vet av erfarenhet att det fungerar. Och det är ett spännande äventyr.

Det var allt för den här gången. Bless you all!

 

Carina

31 oktober 2011 08:23

Motion och träning är bra för kropp och själ. Det har blivit mitt andningshål i ett tufft skede i mitt liv. Jag brukar säga att träningen är min medicin. Det är som att ta antidepressiva. Det är många Må bra hormon som frigörs när man tränar. Även tankemässigt blir det en slags vila när man tränar... Så mitt råd till dig Stefan är att fortsätta träna och motionera.. Var rädd om Dig..

Stefan Ankarbranth

20 december 2011 15:04

Tack för dom fina orden...men jag har hållit uppe träningen en vecka...dels för att det har varit läkarbesök och annat att pyssla med här hemma...dels för att jag har hållit på och träna ända sedan i våras och magen är lika stor för det. Trots dieist. Vad är fel? Kan medicinerna spela en så stor roll? Men nu har jag börjat igen efter en veckas uppehåll. Och det kändes!!
Var rädd om dig oxå...du är världens bästa mamma till våra barn!! Kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De senaste dagarna har min sjukdom varit påtaglig. Jag har bara sovit mig igenom dagarna. Jag ville bara försvinna och slippa känna några som helst krav. Men nu måste det vända och jag komma igen. Det är precis som jag inte har någon fighting spirit....

Idag var det träning igen efter 2 veckors uppehåll. Jag trodde att jag var född utan muskler. Hur kan man tappa så mycket styrka på 14 dagar? Det var nästan som att börja om igen. Men när man väl var färdig med träningen så kändes det så skönt. Och s...

En vanlig dag som denna gör man ingenting...jag är fortfarande sjukskriven. En av mina chefer undrade hur jag får dagarna att gå. Men på något sätt går dom iaf. I onsadgs var det avslutning på Filippas dagis. Kul! Dom är helt underbara barnen. Och Fi...

Igår så hade jag rivit ut allt ur badrummet för att nu ska det städas. Badrummet blir lätt dammigt och skitigt utav någon konstig anledning. Jag skruvade väck hyllorna och sedan skurade jag med klorin (mmm :-) hela badrummet. Sedan så torkade jag väg...

Jag är fortfarande sjukskriven. Och har varit det sedan 27 oktober.Nu går jag till beroendeenheten och ska dit nästa gång den 1 december så får vise vad dom ska hitta på den gången. Jag känner på mig att det inte blir lättatt bli av med bensodiazepin...