Jag älskar musik och lyssnar varje dag på musik från min mp3. Och mina år som altviolinist i olika konstalltioner har gett mig en bred erfarenhet.

En observation som Mia och jag gjorde när vi tittade på en gammal journafilm var att musiken som spelades och som man sjöng var att den gick dubbelt så långsamt som idag. Musiken liksom släpar sig fram och låter i och för sig väldigt pampigt. Men det är som man har halverat notvärdena. Man får känslan av att musiken speglar tempot i samhället. I vår snabba digitaliserade värld så har man skruvat upp tempot på den klassiska musiken också.

Men visst finns det undantag från förr om man lyssnar på stycken som är skrivna av Franz Liszt, Niccolò Paganini med flera så har dom ett tempo som går i 120 km/h. Men det är kompositörer som levde mellan 1700-1800. Och musiken var kanske präglad av sin samtid. Nu var Liszt pianovirotous och Paganini violinvirotous som sprängde alla gränser för vad tempo var. Dom var genier som gick sina egna vägar. Det sägs att det tog den klassiska världen 100 år att spela Paganinis stycken eftersom hans stycken var präglade av svåra och helt nya typer av pizzicato, ackord- och flageolettspel.

Nu kom min älskade hem. Hon har jobbat denna helg. Så nu ska vi byta bilar med Tobias och Johannes som har morfars bil.

Det var allt för idag.